Känner mig…

…sämst i världen bara för att jag inte uppdaterar här så mycket. Jag har egentligen tid när jag är vid telefonen men jag har inte vetat vad jag ska skriva bara. Eller jo, det finns egentligen hur mycket som helst att skriva men jag har inte vetat hur jag ska formulera mig. Jag jobbar för det mesta, och försöker hinna med ett liv också emellan åt, trots att det är så svårt att hinna med allt. Jag är så trött nu för tiden också, så det är inte så roligt att umgås med mig. Humöret går lite upp och ner som det vill. Jag vill umgås med folk samtidigt som jag vill vara själv. Jag känner mig jätte ensam men ändå känner jag att jag har så mycket folk omkring mig. Nu när jag känner mig såhär vill jag vara i Karlstad. Vara omringad av mina underbara vänner där. Det är mina vänner, och inga andras. Eller jo, men det är ingen i Uddevallas. På det sättet blir de bara mina vänner!

 

Sorry, but i’m probobly not in love any more….

Detta inlägg publicerades i känslor. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar